Om fiskerätt
På enskilt vatten har fiskerättsägarna huvudansvaret för sina fiskevatten. Det betyder att varje fiskerättsägare i insjöar och vattendrag, utom i områden med fritt handredskapsfiske, är ansvariga för att fiskevården bedrivs ansvarsfullt och uthålligt. Fiskevårdsområdet förvaltas av en fiskevårdsområdesförening. Området utgör den geografiska enheten. Föreningen består av samtliga fiskerättsägare inom området.
I en samfällighetsförening eller fiskevårdsområdesförening är det nödvändigt att regelbundet uppdatera fiskerättsförteckningen. Föreningens styrelse ansvarar för att detta blir genomfört. En sådan förteckning behöver förnyas med jämna mellanrum för att fastigheter ombildas och, inte minst, för att fastigheter byter ägare.
Lagen om fiskevårdsområden, LOFO, har kommit till för att underlätta förvaltningen av gemensamt ägda fiskevatten. Ett Fiskevårdsområde är en skräddarsydd konstruktion för att kunna utveckla fiskevattnen och öka värdet på fiskerätten. Även samhället och allmänheten har stor glädje av att det finns fiskevårdsområden, framför allt öppnas många nya fiskevatten upp för fiskekortförsäljning, fiskevatten som tidigare inte kunnat upplåtas på grund av splittrat ägande.
Att äga fiskevatten innebär både skyldigheter och möjligheter. Många små fastigheter kan inte förvalta och utveckla sina fiskevatten var för sig. Samordning och gemensam förvaltning är en förutsättning för att bevara, förvalta och utveckla fiskevattenresursen. Fiskevårdsområdesföreningen är den förvaltningsform som bäst kan möta dessa krav och möjligheter.
Fiskerätt
Fiskerätten är knuten till fastigheter, framför allt jord- och skogsbruksfastigheter. Om fiskerätten är skiftad eller delad har fastigheterna eget fiskevatten med definierade gränser. Om fiskerätten är oskiftad eller samfälld ägs fisket inom samma vattenområde av flera fastigheter gemensamt."En fastighet som ligger långt från vattnet kan äga fiskerätt medan en strandfastighet kan sakna fiskerätt."
En fastighet som ligger vid stranden behöver inte nödvändigtvis ha fiskerätt. Å andra sidan kan en fastighet som saknar mark invid vattnet äga fiskerätt genom att den till exempel ingår i en samfällighet med gemensamt fiske.
Skogsbolag, kyrkans stift och kommuner kan äga fiskerätt, liksom staten. Sammansättningen av ägare inom ett fiskevårdsområde kan alltså vara mycket brokig. Var och en skulle ägarna ha svårt att bedriva meningsfull fiskevård och förvaltning. Tillsammans skapar de en brukningsbar enhet.
Fiskerätten på enskilt vatten är knuten till fastigheter. Fiskerätt finns framför allt på jord- och skogsbruksfastigheter. Delad eller skiftad fiskerätt innebär att en fastighet äger fisket inom ett definierat vattenområde. Samfälld fiskerätt innebär att flera fastigheter gemensamt äger fisket inom ett och samma vattenområde.
Äganderätten uppstod i och med att jordbrukarsamhället tog form: ”här har jag sått och här måste jag också kunna hävda min rätt att skörda”.
Fiskerätten är en del av äganderätten och ingår i fastigheten på samma sätt som skogen och odlingsmarken.
Skillnad på fiskerätt och vattenrätt
Att äga ett vattenområde eller att ha mark som går ner till stranden är inte samma sak som att äga fiskerätt. Vattenområdet och sjöbotten är i de flesta fall en förlängning av ägogränserna på land. Fiskerätten, däremot, är reglerad i de gamla skiftesreformerna. Ibland är fiskerätten inskriven i lagfarten och i fastighetens handlingar men ibland kan man behöva gå tillbaka till äldre lantmäterihandlingar för att utreda hur det förhåller sig. En fastighet som ligger långt från vattnet kan alltså äga fiskerätt medan en strandfastighet kan sakna fiskerätt!
Källa: "Att bilda fiskevårdsområde" Sveriges Fiskevattenägareförbund.